Midsommarstång/majstång

Midsommarens främsta symbol är midsommarstången eller majstången. Den är emellertid en ganska senkommen gäst och kom först under förra århundradet - den har inte ens varit känd i hela landet. Både benämningen midsommarstång och majstång förekommer. Maja i majstång kommer självfallet av att det är en stång som är majad dvs lövad. När jag var liten och bodde i en by utanför Mora skulle vi aldrig komma på tanken att där kalla stången för midsommarstång. Det var enbart majstång som gällde.

Majstångsresning vid Hembygsgården i Junsele
Majstångsresning
Majstängerna reses för det mesta av byns män som till sin hjälp har långa hässjestörar som knutits ihop till klykor. Stången reses ofta till musikakompanjemang och karlarna som reser stången skall för varje bit man lyckas få upp den stöna och stånka rejält medan man skjuter på. Ett förtroendeuppdrag för byns ålderman är att få sköta ringen som håller stången på plats i majstångsstolpen. Denna låses oftast fast med några rejält tilltagna bultar. Jag minns mina midsomrar som barn på 60-talet hur gubbarna stönade för att få stången till väders. En del av dem var så gamla och skröpliga att jag inte fattade hur de på något sätt skulle kunna bidra till att stången kom upp. Men de var med och kunde väl åtminstone hjälpa till att hålla i och att stöna. Jag minns än vilket helgerån vi tyckte det var när någon hade konstruerat en vinsch på en majstång och bara kunde veva upp stången, så fick man väl inte göra?!

Majstången står i vägkorsning
Majstången i min by Bergkarlås i Mora, Dalarna stod som så många andra majstänger i en flervägskorsning. Väldigt många majstänger står faktiskt just i korsningar och då gärna i en trevägskorsning. Kring talet tre finns många både vidskepliga och religiösa funderingar. Om det är dessa funderingar som gjort att många majstänger står i trevägskorsningar eller om det helt enkelt bara är så att det var en naturlig mötes- och samlingsplats låter vi vara osagt. Numera placerar man inte gärna ev nya majstänger på detta sätt eftersom de då utgör ett hinder för trafiken. Det minns jag också från när jag var liten att landsvägen genom byn var mer eller mindre avstängd under majstångsresningen.
Majstångresning på Åland

"Majstångsfjälsman"
Midsommarstången hade också betydelse för sederna kring när en man blev vuxen. Från Mora på 1700-talet berättas att : "Det har alltid varit en hela byns angelägenhet att draga försorg om majstången och dess prydande. Att handhava detta valdes av byns ungdom en av byns ungkarlar som kallades majstångsfjälsman. Denne skulle se till att stången jämt var i behörigt skick samt omhänderta de medel som underhållet ansågs kräva och som sammanskötas sålunda att varje vår när byns ungdom konfirmerats ägde fjärdingsman av varje konfirmerad pojke uppbära minst 50 öre innan denna yngling fick räknas med i de stora pojkarnas lag".
När skall stången resas?
I Bergkarlås reser man alltid majstången på midsommardagens kväll. I andra byar reser man stången på midsommarafton så det finns goda chanser att få uppleva flera majstångsresningar för den som vill. En del byar har valt att ha kvar majstångsresningen på den gamla "riktiga midsommardagen", dvs den 24:e juni. Dessutom förekommer det majstångsresningar både före och efter midsommar i olika fäbodställen. Detta är dock ett senare påfund. Efter gammalt hade man inga midsommarstänger i fäbodarna.

Det finns hur många olika varianter som helst av majstänger. Vanligen är stången omålad eller vit. Men även rödmålade stänger har förekommit liksom i några fall en stång med blåmålad spiral. Man vet inte om att dessa olika färger skulle ha någon symbolisk betydelse. En del stänger kläs helt in med löv medan andra kläs med en girlang av vanligtvis björklöv. Men även girlanger av spunnet gräs har förekommit.

En del påstår att majstången är en fruktbarhetssymbol och egentligen skall föreställa en ... Denna länk rekommenderas inte för känsliga personer..

Nedan finns en del förklaringar till en del av de saker som man kan hitta på en majstång. De har ibland en symbolisk betydelse men man kan ändå inte vara säker på att de har hamnat där av den anledningen. Någon kan ju bara ha tyckt att en majstång skall se ut så utan att ha tänkt något mer på vad det skulle kunna betyda.

Tuppen i toppen
Längst upp i toppen sitter i regel en tupp. Tuppen i toppen av majstången var byns stolthet och det har förekommit en del vidskepelse kring den. Ibland kunde man retas mellan olika byar genom att ta bort tuppen för grannbyn. Det var en stor olycka för växtligheten och skörden om man blev av med sin tupp. Vimplar och flaggor
Under tuppen sitter ofta vimplar av olika slag. Ibland är det vimplar av plåt med årtal som ofta är det år stången första gången restes. Vanligt är också att det under tuppen sitter en svensk flagga eller en vimpel i samma färger. På sina håll har man som tradition att dessa skall skänkas av de brudpar som gift sig under året.

Dalpilar
På stången finns ofta de korslagda pilarna som också kallas för dalpilar och ingår i Dalarnas landskapsvapen. Dalpilarna på majstängerna är ofta målade i gult och blått eller i "engelskt rött". Pilarna skall associera till ord som impuls, snabbhet, hot och medvetenhet. I vissa fall vill man också leda tankarna till Gustav Wasas befrielse av Sverige. De korslagda pilarna är vanliga som utsmyckning på många håll i landet men särskilt vanliga i Dalarna. Davidsstjärna
På en del stänger finns också en Davidsstjärna. Detta är ett urgammalt magiskt tecken, som sedan 1500-talet har använts som judarnas symbol. Det är oklart hur den har lyckats hamna på majstängerna men den tolkas ibland som en symbol för ljuset och i några fall som en symbol för "uppfyllande av löften som givits".

Kransar och ringar
Kransar eller ringar är också så gott som obligatoriska på stången och finns i många storlekar och kombinationer av olika antal, över varandra, bredvid varandra osv. Långt från alla kransar har blommor. Kransarna och ringarna skall kunna symbolisera sammanhållning och gemenskap liksom enighet och sammanhållning i byn. Det förekommer även kombinationer av tre ringar och dess skulle då kunna föra tankarna till treenigheten. Granar och tallar
I en del stänger finns förutom allt björkris, blommor och blad även små granar och tallar. Om man har både och är tallen alltid placerad högre än granen eftersom den anses för mer än granen. Barrträden anses kunna symbolisera "det ständigt återvändande livet". Midsommarens fägring får snart över men granen står där ständigt grön året om. Andra har gjort tolkningen att barrträden finns där för att vara något vass att sätta emot de onda krafterna.

Till startsidan
Till Lasse Bjöns Hemsida

Majstångsresning vid Hembygsgården i Junsele	Majstångsresning Majstängerna reses för det mesta av byns män som till sin hjälp har långa hässjestörar som knutits ihop till klykor. Stången reses ofta till musikakompanjemang och karlarna som reser stången skall för varje bit man lyckas få upp den stöna och stånka rejält medan man skjuter på. Ett förtroendeuppdrag för byns ålderman är att få sköta ringen som håller stången på plats i majstångsstolpen. Denna låses oftast fast med några rejält tilltagna bultar. Jag minns mina midsomrar som barn på 60-talet hur gubbarna stönade för att få stången till väders. En del av dem var så gamla och skröpliga att jag inte fattade hur de på något sätt skulle kunna bidra till att stången kom upp. Men de var med och kunde väl åtminstone hjälpa till att hålla i och att stöna. Jag minns än vilket helgerån vi tyckte det var när någon hade konstruerat en vinsch på en majstång och bara kunde veva upp stången, så fick man väl inte göra?!
Majstången står i vägkorsning Majstången i min by Bergkarlås i Mora, Dalarna stod som så många andra majstänger i en flervägskorsning. Väldigt många majstänger står faktiskt just i korsningar och då gärna i en trevägskorsning. Kring talet tre finns många både vidskepliga och religiösa funderingar. Om det är dessa funderingar som gjort att många majstänger står i trevägskorsningar eller om det helt enkelt bara är så att det var en naturlig mötes- och samlingsplats låter vi vara osagt. Numera placerar man inte gärna ev nya majstänger på detta sätt eftersom de då utgör ett hinder för trafiken. Det minns jag också från när jag var liten att landsvägen genom byn var mer eller mindre avstängd under majstångsresningen.	Majstångresning på Åland
"Majstångsfjälsman" Midsommarstången hade också betydelse för sederna kring när en man blev vuxen. Från Mora på 1700-talet berättas att : "Det har alltid varit en hela byns angelägenhet att draga försorg om majstången och dess prydande. Att handhava detta valdes av byns ungdom en av byns ungkarlar som kallades majstångsfjälsman. Denne skulle se till att stången jämt var i behörigt skick samt omhänderta de medel som underhållet ansågs kräva och som sammanskötas sålunda att varje vår när byns ungdom konfirmerats ägde fjärdingsman av varje konfirmerad pojke uppbära minst 50 öre innan denna yngling fick räknas med i de stora pojkarnas lag".	När skall stången resas? I Bergkarlås reser man alltid majstången på midsommardagens kväll. I andra byar reser man stången på midsommarafton så det finns goda chanser att få uppleva flera majstångsresningar för den som vill. En del byar har valt att ha kvar majstångsresningen på den gamla "riktiga midsommardagen", dvs den 24:e juni. Dessutom förekommer det majstångsresningar både före och efter midsommar i olika fäbodställen. Detta är dock ett senare påfund. Efter gammalt hade man inga midsommarstänger i fäbodarna.

Tuppen i toppen Längst upp i toppen sitter i regel en tupp. Tuppen i toppen av majstången var byns stolthet och det har förekommit en del vidskepelse kring den. Ibland kunde man retas mellan olika byar genom att ta bort tuppen för grannbyn. Det var en stor olycka för växtligheten och skörden om man blev av med sin tupp.	Vimplar och flaggor Under tuppen sitter ofta vimplar av olika slag. Ibland är det vimplar av plåt med årtal som ofta är det år stången första gången restes. Vanligt är också att det under tuppen sitter en svensk flagga eller en vimpel i samma färger. På sina håll har man som tradition att dessa skall skänkas av de brudpar som gift sig under året.
Dalpilar På stången finns ofta de korslagda pilarna som också kallas för dalpilar och ingår i Dalarnas landskapsvapen. Dalpilarna på majstängerna är ofta målade i gult och blått eller i "engelskt rött". Pilarna skall associera till ord som impuls, snabbhet, hot och medvetenhet. I vissa fall vill man också leda tankarna till Gustav Wasas befrielse av Sverige. De korslagda pilarna är vanliga som utsmyckning på många håll i landet men särskilt vanliga i Dalarna.	Davidsstjärna På en del stänger finns också en Davidsstjärna. Detta är ett urgammalt magiskt tecken, som sedan 1500-talet har använts som judarnas symbol. Det är oklart hur den har lyckats hamna på majstängerna men den tolkas ibland som en symbol för ljuset och i några fall som en symbol för "uppfyllande av löften som givits".
Kransar och ringar Kransar eller ringar är också så gott som obligatoriska på stången och finns i många storlekar och kombinationer av olika antal, över varandra, bredvid varandra osv. Långt från alla kransar har blommor. Kransarna och ringarna skall kunna symbolisera sammanhållning och gemenskap liksom enighet och sammanhållning i byn. Det förekommer även kombinationer av tre ringar och dess skulle då kunna föra tankarna till treenigheten.	Granar och tallar I en del stänger finns förutom allt björkris, blommor och blad även små granar och tallar. Om man har både och är tallen alltid placerad högre än granen eftersom den anses för mer än granen. Barrträden anses kunna symbolisera "det ständigt återvändande livet". Midsommarens fägring får snart över men granen står där ständigt grön året om. Andra har gjort tolkningen att barrträden finns där för att vara något vass att sätta emot de onda krafterna.